Jag är bara jag...

Droppar, droppar av vatten slår mot min bara hud.
Borde gå, borde torka mig, borde ta skydd
Men ändå sitter jag här, orölig och bara tar emot.
Tar emot dropparna, låter dom rinna över min kropp.
Sitter och känner inget mer än droppanas färd mot backen
Ingen glädje, ingen sorg ingen smärta eller hat
Jag är tom, jag har slagits sönder innuti, precis som dropparna gör mot mig.
Med andra blir man stark, bildar en pöl, bildar en sjö, bildar ett hav.
känner dropparn som rinner för min kind.
tiden står stilla, och inget annat existerar
Bara jag och regnet finns kvar