Jag är bara jag...

fick ett sms av nenne här om dagen, där hon undrade hur det var och att det var länge sedan vi hördes av att de kändes som vi tappade kontakten...
det fick mig att tänka på hur mycket jag egentligen saknar alla mina vänner..
saknar att få träffa dom vardagligt ofta och göra strunt saker som betyder såå mycket..
har inte direkt super kontakt med någon kompis längre och det gör riktigt ont i mig för jag älskar alla mina kompisar..
hatar att ha så jävla långt till alla. hatar att jag har så svårt att träffa nya kompisar med dessutom..
har inte en enda kompis här i skåne som jag kan prata med som de i småland, har bara john och hans familj och de är inte samma sak precis..

även att jag är dålig på att höra av mig(vilket jag MÅSTE ändra på) så finns ni alla i mitt hjärta och jag tänker ofta på er!